Never Break the Chain

Vecka 12
Veckans Tommy Lee är Fleetwood Mac. Då snackar jag alltså post-75-versionen: Mick Fleetwood, Lindsey Buckingham, Stevie Nicks, John & Christine McVie. "Albatross" och "Black Magic Woman" är visserligen bra, men ingen av dem går upp mot tja, alla spåren på Rumours, "Monday Morning", "Landslide" och "Big Love" (Liveversionen!).
Min historia med Fleetwood Mac började en fredagseftersmiddag våren 2004. Jag njöt av mina första år på universitet, förundrades rent ut sagt över de få föreläsningarna och den fria disponibla tiden. Min syster hade tagit studenten våren innan och lekte det fria livet. Båda levde i stark kontrast till vår kära mor som jobbade hela dagarna. Denna vårmorgon måste vi dock ha skänkt henne flera tankar eftersom vi gav oss på att raida hennes gamla LP-samling. Vi hittade Fleetwood Mac skivorna (Rumours, Fleetwood Mac, Tusk) och bestämde oss för att ha en temadag med dem i centrum. Och till tonerna av framförallt fantastiska Rumours drack vi kaffe, rökte cigaretter, käkade äggröra , provade kläder och fixade varandras hår (coola frisyrer den kvällen).
Min syster fyllde år ett par veckor senare och fick den remastrade versionen av Rumours på CD-skiva, Min mor oroade sig för sin LP-skiva och berättade om hur hon när hon köpte den hade blivit galet förälskad direkt och därför ransonerat antalet spelningar så att den skulle hålla. Därefter var våren präglad av bandets musik, och sommaren, hösten och... all tid efter det.
Anledningen till att Fleetwood Mac är just denna veckas skimrande älskling är att jag och systern i lördags var på KB i Malmö på en skitbra konsert med australiensiska Airbourne.
Lite långsökt kanske?
När vi anlände spelade förbandet Taking Dawn, och jag är verkligen inget stort metalfan, så när de annonserade sin sista låt log jag lite. Deras avslutande låt var dock, till vår extatiska glädje en cover på "The Chain" (Rumours), som lämpade sig förvånansvärt väl för metal. Kul också att kunna ge ett poäng till Taking Dawn.
Jag skulle nu vilja passa på att ta tillbaka ett av mina favorituttryck, nämligen ”Metal”. Det används för att beskriva något bra. Kan verka konstigt för ett icke-fan, but, there it is. Ett exempel på hur man använder det:
”Fleetwood Mac är metal!”
Originalet:
http://www.youtube.com/watch?v=pcawnRIyeok
Covern:
http://www.youtube.com/watch?v=3Js4d4XrjBM
/Hannah